The story of my life

Tider är en Akilleshäl för mig, inte så att jag är tidsoptimist, utan tvärtom, tidspessimist.

Det yttrar sig så att tider ska följas slaviskt, gärna 30 minuter innan. Jag har försovit mig 2 ggr till mitt jobb, det var 1979, då jag precis börjat yrkesskolan på ett företag i Cybervillage, det var så jobbig då den analrettendente lärararen, låtom oss kalla honom Larsson, hade plockat in stämpelkorten och jag fick gå in och redogöra för de tre minuterna då jag inte befann mig på skolan, hua. En gång denna sommaren, eller alldeles nyligen, då det ändå var bestämt att jag skulle komma senare, vilket jag gjorde ca 10 minuter över min förutbestämmda tid. Usch. Och så idag! vilket var så att jag vaknade kl 0940, vilket inte är så farlig egentligen, men tonårssömn är inget jag gillar. Förvisso somnade jag inte förenns kl 02.20, men ändå, vad missade jag? Vet inte kanske världes bästa kaffekopp, eller torpvandring eller myrorors irrfärder, detta får jag aldrig veta, tyvärr. Men känslan över att ha försovit mig hänger i, ger mig en olustkännsla om vad jag kanske missat. Får revanchera mig en annan dag! Vad nakenspringningen har med detta att göra, jo, det kanske var det som skulle hänt, just idag, jag vet ju inte!!!