The story of my life

Mycket vatten har flutit under broarna, har haft lite tid för bloggandet under en längre tid. Livet har valt andra prioriteringar, eller det är jag som har valt andra högre prioriteringar. Westham är åter där de hör hemma, i Premier League, Back where we belong, alltså. EM i Fotboll är snart startat, tatueraren fri från sin förkylning. Livet flyter på med bara glädjeämnen runt hörnet, sålunda. Åter till rubriken, som barn överhörde jag ett samtal mellan min Morfar och Olle ”Pajen”, det var en gammal fiskekompis till Morfar, de pratade om att torr- raka sig. Detta var nu inte direkt något jag visste vad det var, och framför allt inte sysslade med. Det var det absolut bästa sättet att hålla hakan ren under dagen, men det var attans så smidigt, ingen tvål, inget vatten, nä det var bara bra helt enkelt. Så där en 45 år senare, har jag nu upptäck att det är jävligt smidigt att när man nu ändå gör sin morgon toalett kan man raspa runt med hyveln och vips så är det klart. Sen var det så här också, Olle ”Pajen” sade också till mig som stod med munnen öppen, likt en Mygg- ryscha - Du vet, Bobby, det är bara tuffingar som klarar det utan att fälla en tår, förhärdade tuffingar och sjömän, bara dom! Se så det har blivit, Jag har blivit en riktig tuffing, inte en råbarkad sjöman, men dock en tuffing, och en förhärdad sådan! Tack Morfar och Olle för dessa visdomsord och för att ni visste vad en tuffing var. Tilläggas ska dock också göras att dessa var, faktiskt fantastiska bra förebilder på alla vis. Sådan Morfar ska jag bli också.